En doft av livet

Livet är tillbaka i köket.

Jag kommer på mig själv med att sjunga på någon spansk låt från Majkens spellista. Tar några danssteg som jag är mycket nöjd att ingen granne får se. Ler och snurrar vidare.

Dofterna av vitlök och cayennepeppar stiger när det fräser i grytan. Den första delen av fonden är redan klar. Räkskal, rotselleri och lök. På kö står saffran, vin och grädde. Bäst att smaka på vinet. Ett gott tecken. Inte bara att vinet smakar bra. Utan också att det finns en glädje i köket igen. Det är långt över ett år sedan jag fann något som helst nöje med att stå i köket. I omgångar har jag inte förmått mig alls. Mest har vi livnärt oss på halvfabrikat och filmjölk. Samt farmors, farfars och mormors matlagning. Jag har känt en enorm tacksamhet över den hjälpen. Men en ännu större tacksamhet över den här glädjen.

Första tecknet var i mataffären för några dagar sedan. Där köpte jag en bit högrev. Bara så där. Funderade lite över vad sjutton jag skulle med den att göra. Inte en korv eller köttbulle fanns i vagnen. Men i bakhuvudet någonstans dök det upp en doft upp av rökt chili, chipotle kanske. Den ligger på vänt i en liten, vacker skål i mitt köksfönster. Där har den legat i ett par år. Sedan jag sist hade en höst av väldoftande, mustiga grytor. Kanske är det en ny sådan höst i antågande.

Nu är det dags att avnjuta en väldoftande och skummande räksoppa. Tillsammans med ett glas vitt. I köket är det fullkomligt kaos. Som så ofta när jag lagar mat. Men jag ser det som välkomnande. Hemtrevligt och kreativt. När det är dags att äta släcker vi i köksdelen. Tänder några ljus. Ställer fram Magnus porträtt på hans plats. En bra känsla idag. Hoppas den stannar ett tag.