Han ska inte vara död

"Det ska vara pappas födelsedag" säger Melker. "Och han ska inte vara död och inte ha någon hjärntumör".

"Okej" svarar jag. "Då får du lägga dig på mage och dra upp tröjan".

Melker gör som jag säger och Majken följer hans exempel. Hon har vant sig vid rutinen. Tycker nog också att det är ganska mysigt.

Där och då börjar massagesagan som varit svaret på de senaste veckornas turbulenta läggningsrutin. Under mina händer tar en hel värld form på deras bara hud. Med mina fingrar skapar jag ett snötäckt landskap som glittrar i solen. Rörelserna formar en dag av skidåkning, sjöjungfrulek och uteritter. Med min röst lägger jag till ett lugn. Och en vision. Barnen börjar andas lite tyngre. Lugnet lägger sig. Mitt i tröttheten över de nya, tålamodskrävande, rutinerna för precis allt i vårt liv känner jag en sådan tacksamhet. Att jag får vara den här personen för mina barn. Att jag haft förmågan, att mitt i allt, kunnat lyssna till deras behov. Att jag fått möjligheten.

Jag slås också av deras starkt lysande inre röst. Och vilken enorm självkännedom de har. Så fort jag började lyssna så gav de mig svaren. Svaren på vad de behöver. Allt de behöver kan jag inte tillhandahålla. I alla fall inte jämt. Men om jag lyssnar så får jag chansen.

Efter någon timma har lugnet infunnit i sig helt. I en alldeles för liten dubbelsäng ligger två barn med diagonalt utsträckta ben och snusar i mina gropar som är gjorda enkom för dem. Jag fylls av värme och kärlek. Magnus finns med oss. Och jag tänker att det kommer bli bra. Det kommer ta tid. Vi har alla våra resor att göra men det kommer bli bra.

Idag har läggningen bara tagit någon timma. Jag smyger ner och sätter mig i mörkret. Njuter en stund av tystnaden. Reflekterar över dagen. Bankärenden, avtalsskiften, begravningsbestyr och så massa känslor. Det är inte konstigt att det rinner över ibland. Att det känns som syret tar slut. Men jag andas en stund. Skriver några rader. Och ler. För idag bröt solen igenom. Och då kände jag Magnus där. Som jag så ofta gör. Och då blir jag lugn.

Precis som i Melkers fantastiska värld är han fri från allt ont. Och han är här. Där vi är.