Om att drömma

I drömmar bor det en kraft. Det, om något, har jag lärt mig de senaste åren. Det är genom drömmarna som jag återtar friheten, makten och det egna handlingsutrymmet. Det är genom drömmarna som jag skapar mitt inre rum där friheten breder ut sig och tar det istängdas och kvävdas plats. Ska sanningen fram så har friheten alltid varit det viktigaste värdet jag burit på. I alla mina kamper mot osynliga översittare har friheten varit den ultimata vinsten, men också det ultimata priset.

Det visar sig inte alltid på en gång. När jag skalar av och bryter ner så är det definitivt inte tydligt efter första lagret. Inte heller efter det andra eller det tredje. Men när hela löken är skalad och tårarna rinner så ligger friheten där. Blottad som en ful sanning. Naturligtvis inte för att frihet är dåligt. Utan för sanningen är den att jag ofta upplevt en avsaknad av frihet.

Därför är drömmarna så viktiga. Meditationen så viktig. Skrivandet så viktigt.

Så till nu. Till där vi är.

Bredvid mig en liten hopkurad kropp av oro. Tysta kvidanden uttrycker den stora sorgen. Men är också en tillbakahållen känsla av vanmakt. Min hand stryker över hennes rygg.

"Skrik ner i kudden" viskar jag.

Bredvid oss har Melker just somnat. Hela processen oändligt lång och plågsam. Som det vanligtvis är för femåringar. Men nu en mix av död och verklighet också. Majken får stå tillbaka. Ännu en gång. Ibland är det omvänt men på kvällarna dikterar Melker villkoren tills dess han somnat. Och sen får Majken känna efter. Med ett enormt begränsat handlingsutrymme. Skriken får hållas till kuddarna. Snyftandena till mammas bröst.

"Ibland vill jag bara försvinna" gråter hon. "Jag vill att hela jorden skulle försvinna så jag kan följa med"

"Jag förstår" säger jag och nickar. "Vart skulle du ta vägen då?"

"Till pappa"

Gråten kommer tillbaka.

Jag kan inte göra annat än att hålla om. Klappa, lugna trösta.

Just idag känner jag mig stark. Då går det bra. Ibland inte lika stark. Då går det mindre bra. Men jag inser att känslan av styrka inte alls har med styrka att göra. Den har med frihet att göra. Ibland kan kvällar som dessa kännas som en plastpåse över huvudet. Ibland känns de som att mitt hjärta är en gasballong. Jag svävar av kärlek. Genom min frihet väljer jag kärleken, trösten och gemenskapen.

Svaret är momentant. Denna starka dag lutar hon sig mot mig och låter min kropp ta över hennes spänningar. Hon tillåter lugnet att svepa in. Nuet att ta plats.

Mitt svar är alltid friheten. Så att hitta dit är den viktigaste vägen genom hela sorgen. Hur gör jag för att uppleva ökat handlingsutrymme och makt att påverka mitt liv?

Jag drömmer.

That's it.

Och i vår vildaste fantasi kommer också drömmarna att slå in.