Rädslan

En heltäckande slöja av ljus drar in över mig. Mina ögonlock slutna. Bakom den svarta skölden mot omvärlden sträcker en annan värld ut sig. Slöjan av ljus dansar fram. Formas till en låga. Levande och livgivande. Den tar sig in genom vårt sovrumsfönster. Frågar inte om lov. Transformeras. Magnus gestalt uppenbarar sig. Livet är åter.

Tillsammans flyr vi ut genom sovrumsfönstret. Lämnar jordliga uppgifter och ansvar därhän. Vi flyger över en värld som är och som inte är.

”Där” pekar han. Din skapelse, ditt hantverk, för alla att ta del av.

”Och där” En gestaltning av densamma.

Han tar mig från plats till plats. Framtidens oändliga hav av möjligheter. Inte alls nyckfullt eller osäkert. Bergfast och lugnt.

”Men känslorna då” frågar jag. ”Det där är ju bara vad jag skapat. Vad känner jag?”

En ny plats tar form. Hemma. Jag och barnen och Magnus spelar spel. Han är alltid som en dimma. Drömsk och sann på samma gång. Vi ler och skrattar. Mår bra. Inget ont finns kvar.

”Det är kärnan där inne. Essensen av dig. Av er.”

”Av oss” replikerar jag.

Magnus ler.

Som om ett bildspel framför mina ögon träder en ny sekvens fram. Två jag. Den ena sjuk. Jag böjer mig ner och vänder upp mitt huvud. En frågande blick i mina ögon. En ledsam blick i mina ögon.

”Det är också du” säger Magnus. ”Det är din rädsla. Släpp den och du är fri. Det är okej om det tar tid. Håll om och älska också den här versionen av dig själv och hon kommer att försvinna. Hon kommer att smälta samman med ditt friska jag. Helandets process.”

Jag hjälper mig själv upp på benen. Så skör. Tar av sjalen som döljer sjukdomens tydligaste tecken – den blottade hjässan. Ett stort hårsvall faller ut över mina axlar. Jag drar ett lättat andetag. Håller om mig själv och kopplar på en rationell tanke. Det här klarar jag.

När jag släpper taget är sjalen kvar. Den sjuka hållningen tillbaka. Rädslans grepp.

”Bli först vän med tanken på tid. Det är okej. Allt kommer ordna sig. Tänk på att det bara är en version av dig själv. En rädsla du bär. Det är inte du. Men håll om henne ofta. Älska henne och hon kommer att upplösas. Helas. Ni kommer att smälta samman i en hel entitet. Med kärlekens hjälp”

”Med din hjälp?”

”Ja, med min hjälp”