Tillbaka till fjälls

Under påsken styrde vi åter igen bilen mot Vemdalen. För ganska precis ett år sedan var det här allting började.

Förvirringen, ilskeutbrotten, den dåliga balansen.

Idag kan jag knappt föreställa mig vad jag gick igenom då. Trolla med knäna var nog årets understatement. Men jag hade fantastisk hjälp då som nu. Familj och vänner som stöttar i vått och torrt. Vad hade jag gjort utan er alla?

Barnen ville så gärna åka till exakt samma ställe i år. Men där kände jag att gränsen gick för min del. Fjällen i alla ära. Vemdalsfjällen med omnejd är både vackert och lagom utmanande men att återbesöka Björnrike och bo på samma lägenhetshotell var mer än vad jag kände att jag riktigt fixade. Så istället hyrde jag en lägenhet på Vemdalsskalets torg. Med en fantastisk utsikt över hela backen och nära till både liftar, restauranger och affärer. Och nära till våra kära vänner.

Och vilken vecka vi fick. En symbol för resan vi gjort. Med glädje, kärlek och solsken.

Jag brukar tänka att varje gång solen lyser så är det Magnus som säger hej. Och som han hejade på oss. Hela veckan var han närvarande och hejade på. Barnen åkte skidor i skogen och skicrossbanan och utmanade sig i systemets alla backar.

Supermamman Sussie som helt utan att blinka plockade upp alla tre ungar (mina två och hennes egen) förra året för att jag skulle kunna baxa runt Magnus på allt han försökte ta sig för gjorde samma sak i år. Ibland förundras jag så över vilken kraft vi besitter om vi inte granskar den så vansinnigt kritiskt. Om vi skulle fatta fler beslut utan att blanda in vårt analytiska sinne tror jag vi skulle fått mer utväxling på vår potential. Men beslut fattade inifrån, inte utifrån. Beslut baserade på hur vi vill leva och hur vi vill vara.

Jag är på något underligt sätt så oerhört tacksam.

För livet

För solen

För bergen

För dalarna

För vårt hem, för mina vänner, för min familj, för mina blåa väggar i vardagsrummet, för Majkens fritidspersonal i skolan, för Melkers förskolepersonal som är en ständig trygghet.

För min inre kraft att leva, för mina idéer och tankar, och för alla de som hjälper mitt inre ljus att lysa starkare.

Jag tittar ut genom fönstret på baksidan. Solen är närvarande. Ständigt känns det som nu för tiden.

"God morgon, älskling" viskar jag