top of page

Vackra minnen

  • Skribentens bild: Madeleine Gimåker
    Madeleine Gimåker
  • 15 maj 2021
  • 2 min läsning

"Han är verkligen inte sig själv alls" kommer jag på mig med att tänka. Värre än så bli tankarna när man låter dem få fart. Ibland är det det svåraste. När man vill vara där för den man älskar men inte får det... för det sitter en jä**a tumör i vägen. Han skriker och gormar, irrar och vinglar, pustar och suckar... Men jag vill inte tänka på det. Det solkar ner så mycket. Det är nog som det är i vardagen. När jag ligger och njuter i en solstol med en isglass i handen vill jag ha andra syner för ögonen. Så jag väljer...


Mina öron söker sig till fåglarna som energiskt kvittrar till varandra, huden börjar dofta solkräm och solbränna. Blicken landar på en tavla där inne. En ganska ful tavla egentligen. En sån där som vi skickade efter för 100 år sedan när man kan få ett foto klassiskt förevigat på duk, med en vacker ram. Jag minns att jag tyckte att den helt saknade känsla när vi fick den levererad. Men med åren har den vuxit på mig... kanske för att vi står för känslorna.


Motivet är av ett klassiskt bohuslänskt berg med havet och en liten uppochnervänd eka i förgrunden. Fotot är taget från en av våra första semestrar tillsammans. De första åren spenderade vi i Bohuslän och testade det ena primitiva stugboendet efter det andra. Mygg, utedass och myror samsades med oss om naturen, sommaren och friheten. Det var då när Magnus öppnade upp nya världar för mig. Och jag för honom. Det var då när han tog med mig att klättra de första gångerna. Tur att vi båda är lika mesiga. Det blev ofta storslagna äventyr men inte på grund av vår vildsinta läggning. mer för att vi alltid hamnade i den mest oländiga terräng på grund av att vi försökte undvika de högsta och brantaste klipporna.


ree

Men känslan strålade ikapp med det sommarglittriga havet. Vi gjorde oss fina för varandra. Upptäckte Melissa Horn tillsammans. Samtalade om livets alla dimensioner inpå småtimmarna. Grillade, havererade en bil och drack vin. Tiden tog aldrig slut.


Här väljer jag att vara en dag som denna. Normaliteten har krupit på mig. Eller kanske har jag gjort valet. På övervåningen ligger Magnus och Melker och sover. Melker är magsjuk. Magnus har en hjärntumör. Här nere strålar solen. Jag smakar på glassen igen och vänder ansiktet mot värmen. Sommaren är kommen, eller i alla fall på besök. Barn skrattar och vuxna har hittat ut i sina trädgårdar. Shorts och bleka ben tittar fram. Precis som alla minnen. Bäst att njuta en stund. Så länge det är lugnt,


ree


På övervåningen stiger värmen i vårt växthusliknande hus. Tur att vi installerade AC förra året. Då kanske de sover en timma till.


Njut av våren och livet mina vänner!

 
 
 

Comments


Inlägg: Blog2_Post

Created my logo at LogoMakr.com

©2021 av The Search. created using Wix.com



bottom of page